Svett och tårar

Kiel har förändrat många av mina vanor.
Ett exempel är att träningen kommit in i mitt liv. Aldrig förr har jag känt mig så glad vid tanken på svett.

Därför har jag köpt ett superbilligt gymkort. Varje dag kan jag välja mellan ett 20-tal olika pass, allt från bollywooddans till Tai-Chi. Men det är "Bodytoning" som har blivit min nya passion!
Ett fyrtiotal damer samlas i ett rum och studsar och gör armhävningar så att svetten rinner. Att komma in i träningssalen är underbart, svettlukten sticker i näsan och man blir genast yr av syrebristen i salen.

Jag har dock skämt ut mig många gånger med min dåliga koordination...
Idag kom jag sent och blev stående i dörren, för som vanligt fanns det knappt någon plats. Tränaren sade något, som jag (såklart) inte förstod. Det slutade med att hon använde övertydligt kroppspråk för att visa att jag skulle stå längst fram, framför henne. (!)
Lång som jag är dolde jag henne för alla de bakomvarande. Och när sedan passet började hoppade jag runt i baktakt. Pinsamt när hon sedan blev tvungen att höja sin arm för att visa att vi skulle byta fot mm.
Men svetten rann som vanligt, och nu sitter jag här med den underbara träningsvärken.

På fredag är det fest. (tack och lov, något annat att se fram emot än provet...)
Jag ska förfesta genom att bjuda mina kollektivare på semla.
Om de inte tycker om det ska jag giva dom på moppo!
(Idag åt Julia och hennes vän färsk sill, med skinnet på, tillsammans med remouladesås och saltgurka?! konstig kombo.)

Ciao!
//Lisa